© GERTs BLOGGBILDER

Natur Fåglar Insekter Sommar Vinter

Duvhök

Duvhök (Accipiter gentilis) är en medelstor kraftfull hökartad rovfågel som placeras i släktet Accipiter. Den har ett mycket stort utbredningsområde som sträcker sig över de tempererade områdena på norra halvklotet. Duvhöken är den enda arten i sitt släkte som förekommer både i Eurasien och i Nordamerika. Den beskrevs första gången 1758 av Linné i hans Systema naturae.

Duvhöken är en medelstor kraftfull rovfågel som väger 700–1200 gram och har breda, rundade vingar och proportionellt kort, tydligt bredbandad stjärt. Honan är betydligt större än hanen med en längd på 58–64 cm och ett vingspann på 108–120 cm jämfört med hanens omkring 49–56 cm och vingspann på 90–105 cm.

Den adulta hanen har gråblå ovansida, ljus undersida med talrika täta grå tvärvattringar. Den har mörkt gråblå hjässa och kinder, tydligt vitt ögonbrynsstreck och gul näbbas. Adult hona har brungrå rygg och hjässa och är grovt tvärvattrad på buken. Den har breda höfter, yviga vita undre stjärttäckare och mycket grova gula tarser som saknar fjädrar på nedre delen. Den juvenila fågeln är grovfläckat brun på rygg och hjässa, och beige eller vit på undersidan med droppformade mörkbruna längsstreck (ett bra kännetcken gentemot sparvhök som i alla dräkter har tvärvattrad undersida). Ungfåglarna har klargul iris som övergår till rödorange hos de adulta fåglarna.

Arten föredrar skogsmiljö, helst med inslag av gamla barrträd. Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa. Boet byggs på varje år, främst på höjden. Dock använder sig paret ofta av samma bo i högst tre år i sträck, förmodligen på grund av parasiter. Paret har i sitt revir ofta ett antal bon som de väljer mellan varje vår. Honan lägger i snitt tre till fyra ägg, främst i maj och ruvar mellan 36 och 38 dygn. Ungarna blir flygga efter 40 till 43 dygn.

Duvhökar lever av fåglar och mindre däggdjur som hare, ekorre, större fåglar upp till tjäderns storlek, emellanåt även andra rovfåglar. Den lever även av as, främst vintertid. På grund av att honan är så pass mycket större än hanen kan hon också slå betydligt större byten.

Stammen i Sverige minskade kraftigt från 1800-talet till mitten på 1900-talet på grund av jakt. Under 1950-talet var det istället miljögifterna som gick hårt åt stammen men efter förbud mot vissa miljögifter har stammen återhämtat sig. Idag finns en livskraftig population i Sverige på mellan 5 000 till 10 000 häckande par som dock minskar. Arten är i Sverige fredad från jakt, men tillstånd till skyddsjakt i syfte att skydda fåglar som är uppfödda för att sättas ut för jakt kan ges, men får endast avse fångst av duvhök för förflyttning till en annan plats för att åter släppas fri. I Artdatabankens rödlista från 2015 kategoriseras den som nära hotad